Hillton byter blogg. Ny adress här

"På någe sätt, liksom..."

Självkritiken är inte mätbar när kulturskribenter sitter och ondgör sig över andras slafsiga språk.

I det annars utmärkta programmet Babel (programledaren är helt suverän) i går kväll skåpades minister Littorin ut för att han kallat 2009 "ett skitår".

Berättigad utskåpning. Ministrar bör avhålla sig från fekalieliknelser.

Berömmer Littorin maten som "skitgod" på regeringsluncherna? I så fall, smaklig måltid statsministern.

Men kulturjournalisterna kastade gatstenar i glashus.

"Liksom" och "på någe sätt, liksom" var återkommande icke-språk i utskåpningen.

Tröttsamt.

Mer än granne med Jesus

President Obama är granne med Jesus.

Mer än så.

De förväntningar som ställs på den mannen är betydligt mer krävande att infria än att förvandla vatten till vin.

Obama måste prestera mer än att utspisa folkmassan med fem fiskar och några kornbröd.

Huvudfrågan är hur miljoner Obama-frälsta ska hantera sin besvikelse när det visar sig att presidenten inte har några nya kläder utan att han är lika naken som sina föregångare.

Ingen orsak hyperventilera

Om du råkar ut för glaskross i Systempåsen hyperventilera ej.

Var bara lugn ty påsen slår vakt om dyrbara vätskan.

Detta visar ett fullskaleförsök jag genomförde helgen som gick.

Fyllde termosen med varm saft, placerade den i lilla ryggsäcken tillsammans med skidpjäxorna. Drog till de vita spåren i Bergebo.

Vid pjäxpåtagningen visade sig ena dojan vara blöt och lite rödfärgad. Omedelbart startades en förundersökning, som snabbt kom fram till att jag slarvigt skruvat på termoslocket - saft hade läckt ut i ryggsäcken genom, väl att märka, Systempåsens öppning. I påsens botten var saften i gott förvar.

Känns tryggt veta att vissa påsar kan man lita på.

Den som tränar för Vasaloppet har alltid något att berätta.

Mest dopad

Mest dopad på Idrottsgalan: Björn Ranelid.

Som vanligt drogar han sig med egentillverkad monolog och når fram till pekoralet på ständigt nya rekordtider.

Högstämt svammel är hans paradgren; ingen slår den mannen i grenen verbala pinsamheter.

Låt författare Ranelid vara i fred på skrivkammaren. Där gör han minst skada och man slipper skämmas på hans bekostnad.

Tar pennorna med sig

Anders Isaksson finns inte längre. Den knivskarpe samhällsanalytikern lämnar ett svårfyllt utrymme efter sig. Ingen kunde som han punktera uppblåsta opinionsbildare. Lågmält tog han politiker som tappat markkontakten i öronen och redogjorde för sakernas rätta tillstånd.

Jag kommer att sakna Anders Isakssons DN-krönikor.

Lika mycket som jag fortfarande saknar Swanbergs swammel på Namn o Nytt.

Vissa skribenter tar pennan med sig till andra sidan och kan inte ersättas.

Kläm lagg!

Bergebos vita spår helgens huvudsysselsättning.

Att sju kilometer kan kännas som sju mil...som skidåkare är det lätt att råka ut för begreppsförvirring.

Dock gäller parollen: Skidnödig? Kläm lagg!

Unken debattform

Den känns gammal och unken den debattform som Janne Josefsson tillämpar i teve under rubriken Debatt. Programmet borde heta Ständiga avbrott eftersom ingen får tala till punkt.

Som tittare blir man både förvirrad och förbannad över kaostjattret.

Deltagarna ylar i mun på varandra och det enda som är säkert är att den som dumt nog ställt upp för att försvara sig i någon fråga blir utskämd och placerad i stupstocken. Och Janne J kan rista ytterligare en skåra i kolven.

Att Liza Marklund tackat nej till att kölhalas i programmet tyder på civilkurage. Varför ska hon ställa sig till förfogande för förnedringsteve?

Jag föreslår att SVT funderar fram en ny form för åsiktsutbyte i rutan. Gärna med utgångspunkten tittarnytta.

Röda rockar och bruna byxor

Från vännen Erland i Minnesota kom en story som förtjänar att berättas på Hilltons avdelning för engelska språkövningar.

Speciellt uppmanas stabsofficerarna i Högröda armén att ta del.

WHY BRITISH WEAR RED COATS

A long time ago, Britain and France were at war.

During one battle, the French captured an English Colonel. They took him to their headquaters and the French General began to question him.

Finally, as an afterthought, the French general asked: "Why do you English officers all wear red coats? Don´t you know the red material makes you easier targets for my men to shoot at?

The English Colonel:

"English Officers wear red coats so the blood won´t show if they are shot and the men they are leading won´t panic."

And that is why, from that day to this, all French Army Officers wear brown pants.

Putin putt

Nyss ringde han igen, Fjodor alltså, Hilltons korre i Moskva.

Nu talade Fjodor lakonisk ryssvenska och meddelade:

"Putin putt!"

Jag bad Fjodor förtydliga sig och då framkom att Putin blivit så putt på Ukraina att den gas Putin put in igår ströps i dag.

Bara börja hacka tänder igen för kylslagna människor i Europa.

Frågespalten

Signaturen Sportintresserad skriver: Läser i bladet att en rattfylleridömd fotbollsspelare kanske ska få avtjäna straffet med fotboja. På så sätt kan han fortsätta spela boll under strafftiden. Men hur ska det gå till?

HILLTON SVARAR: Det finns ju fotbollsspelare som lirar trots att de har julgransfötter, i Brage t ex. Lite fotboja kan pigga upp som omväxling.

Glad nyhet: Putin puts in

Hilltons korre i Moskva, Fjodor, ringde och rapporterade på sin lakoniska ryssengelska:

"Putin puts in!"

Jag bad Fjodor förtydliga sig och då framgick att Putin ska öppna gaskranen så att frysande människor ute i Europa ska få ägna sig åt annat än att hacka tänder.

Morbida rubriker

Hajar till inför en rubrik i dagens Borlänge Tidning:

Allt fler döda liggande

i väntan på begravning

Hemska tanke om läget förvärras. Rent logiskt måste då rubriken lyda:

Allt fler döda stående

i väntan på begravning

Johnny Cash gästar spinningen

Aftonens spinning kändes blytung första kvarten.

Jag tittade ner på den osedvanligt tungtrampade spinninghojen och några rader av Johnny Cash dök upp bakom pannbenet.

"San Quentin, I hate every inch of you."

I fortsättningen heter min spinninghoj San Quentin.

Att man aldrig lär sig

Den som administrerar vädrets makter läser uppenbarligen Hillton. Gårdagens lovprisning blev för mycket. Vädermakaren vände på klacken, permitterade solen, förvandlade minusgrader till plusdito och dansar i dag med Gumman Tö.

Måtte han trampa kärringen på onda tån.

Och jag som skulle ut på en stärkande träningsrunda med The Champ, som behöver några mil i de vita spåren.

Istället sitter man på kammarn - slipper väder men släpper väder.

Lite kul ska man ju ha.

Kris och kris...här finns livskvalitet

Magiska dagar. Någon minusgrad, sol som milt värmer från himmel blå.

Är detta klimatförändringens konsekvens tackar och bockar jag.

I Mellstaterrängen är gammal och ung på skidglid. Det sjuder av livskvalitet i de välpreparerade spåren.

Är detta ett resultat av lågkonjunktur och finanskris bockar och tackar jag.

Jag vann!

"Pojkar födda 1945-47 4 km: 1/ Lennart Hill 14:20".

Citatet ur dokumentationen om Furuberg, min hemby och stamort på jorden för alltid.

Allt tog författarna reda på och redovisade.

Bäst av allt: den tävling jag vann saknar uppgifter om deltagarantal. Sådana hänsynsfulla redovisningar var kännetecknande för byandan.

Olympisk guldmedaljör eller byetta, so what?

Och om vinnaren bara hade tre medtävlare så vann vinnaren lik förbannat och blev lika mycket etta som Sixten Jernberg i OS.

Döden önskvärd

Ett citat ur dagens DN:

"Hotar ni att döda oss? Vid Gud, ni hotar med det som vi trängtar efter mer än någonting annat. Att dödas är inget nytt för oss...det är vad vi önskar, martyrskap."

Så uttrycker sig den sunnimuslimske predikanten Safwat Higazil i Hamas-tv.

Israel önskas lycka till med eventuella fredsförhandlingar...

Stjärnorna på Furuberg

Långt upp i norra Hälsingland ligger min hemby, Furuberg. Har nyligen njutit av några nostalgiska dygn där. Allt är välbekant i barndomshemmet; knarret i trappan till övervåningen, den speciella doften i källarvåningen...kåken släpper loss minnenas störtflod.

Vitsmakarna påstår att invånarna på Kolahalvön är sega. Vad ska man då säga om furubergsborna? Nyligen utkom studiecirkeln med en faktaspäckad bok om byns födelse. Start år 1618, då Matts Pehrsson d.ä bröt mark för Eskietorpet, och fram till sommarens stora skogsbrand som hotfullt nafsade på byn.

Studiecirkeln, som varit i gång sen 2001, har nu producerat två värdefulla böcker om Furubergs historia och de människor som strävsamt levt sina liv i byn.

Tack vare studiecirkelns oegennyttiga arbete kan jag åter minnesvandra i den by som en gång var och möta de människor som en gång fanns.

För detta finns bara ett ord: Tack!

Cirkeldeltagarna utnämnes härmed till:

STJÄRNORNA PÅ FURUBERG

Bakhalt

Stora skillnaden mellan att cykling och längdskidåkning är att cykeln aldrig blir bakhal.

Sådana tankar får jag så här års i Mellsta-terrängen där min skida slinter.

Mest bakåt.

Bakhala är laggarna, som två kräftklonade ålar.